- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
257

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innan Adolf följande morgon riktade sina steg
till slottet, hade han omsorgsfullt klädt sig, emedan
han förmodade, att han under sin vandring på
borggården skulle nödgas träffa åtskillige bekante inom
hof-personalen och bland gardesofficerarne, hvilkas kasern
befann sig inom slottets murar. Detta inträffade
äfven : man omringade honom, lyckönskade honom att
ändtligen hafva insett hufvudstadens stora företräde
framför landsbygden och tog honom genast i anspråk
för åtskilliga glada tillställningar, som skulle ega rum
samma och nästföljande dag.

Under dessa samtal visade sig Adolf så
tankspridd, att hans vänner deraf ofta fingo anledning till
skämtsamma infall. Han uppehöll sig i grannskapet
af den för fångarne bestämda inhägnaden och riktade
som oftast sin blick genom gallerverket på de
olyck-lige, som, till större delen belastade med kedjor och
fotblackar, vandrade derinne under fångknektarnes
tillsyn eller sutto på längs väggen uppställda bänkar,
njutande den korta stund, som det förunnades dem,
af ljuset och den friska luften. Adolf såg bleka
an-sigten, som uttryckte alla skiftningar af sorg,
förtvif-lan, vildhet och förhärdelse; men de arma, för hvilkas
skull han kommit dit, visade sig icke, ehuru han hela
förmiddagen troget väntat i hopp att slutligen få se
dein. Men när ändtligen jerndörren tillslöts bakom den
siste fången, inhägnaden var tom, samt vaktparaden
med klingande musik i spetsen och hillebardierer
mellan sina rotar tågade öfver borggården, för att
uppställa sig framför slottets stora trappa, lemnade Adolf
i nedslagen sinnesstämning palatset och återvände till
sin ensliga bostad.

Följande morgon besökte Adolf ånyo sin farbror
i förhoppning att erhålla ett längre samtal med
honom. Hans afsigt var att söka väcka herr Bengts
deltagande för Ingrid och Ellen och förmå honom
använda sitt inflytande till deras bästa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free