- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
260

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag har hört nog, sade Adolf och tog sin
hatt; — och som jag ännu ej förvärfvat tillräcklig
verldsklokhet, för att tillbakahålla ett ogynnsamt
omdöme mot hvem det vara må, som förtjent det, så
måste jag säga er, att edra lefnadsåsigter förekomma
mig ganska föraktliga.

— Aj, der sökte du rikta en puff åt mitt samvete
och ett dråpslag åt mitt goda lynne, sade riksrådet
Bengt. — Men det lyckades dig icke, min gosse.

Och herr Bengt började deklamera ur Horatius:
Lenit albescms animos capillus*) &c.

— Farväl, galenpanna! ropade han derefter till
den bortgående ynglingen. — Jag väntar icke, att
du skall komma och bedja mig om förlåtelse, förrän
jag gjort dig till en man i staten.

Men Adolf lemnade sin farbros hus med den
föresats att aldrig mer sätta sin fot inom detsamma.

Herr Bengts förutsägelse, att Adolfs äfventyr
snart skulle blifva bekant i hufvustaden, fann denne
sednare besannad redan följande dag, då han i hopp
att få se kilen, åter infann sig på borggården. Han
hade knappt visat sig i slottsporten, förrän han
emot-togs af en väldig skrattsalfva från en mängd unga
herrar, som samlats derstädes och nu alla, under
fortsatt skämt, riktade sina ögon på honom.

— Han kom verkligen: jag har vunnit min vad,
ropade en.

— Mina herrar, inföll en annan, — vi måste se
hexan, för att öfvertyga oss, att en trolldryck kan
verka, utan att understödjas af ett par vackra ögon.

— Det märkvärdiga är, att hon lär vara en
gammal käring, ful som Satans farmor, försäkrade
en tredje.

— Jag ville se en öm scen mellan dem, utbrast
en fjerde, hvars ord helsades af en ny skrattsalva.

Den unge Skytte kunde ej tygla sin vrede, helst

*) Det hyitnande håret mildrar sinnets häftighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free