- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
265

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilda djur. Riksrådet Bengt var utom sig af
förargelse och sk ref långar epistlar till lagman Johan om den
oerhörda skandal, dennes son efter blott ett par dagars
vistelse i hufvudstaden lyckats åstadkomma, det
fattades föga, att herr Bengt delade sin brors
öfverty-gelse, att Adolf genom den förmenta kärleksdrycken
blifvit förvriden i hufvudet; åtminstone lät han icke i
sina bref påskina annat.

Ryktet nådde äfven Adolfs vän Erik, den unge
prestmannen, om hvilken förut varit taladt i denna
berättelse. Ban skaffade sig underrättelse om Adolfs
bostad, skyndade dit och fann denne sängliggande af
sitt sår, hvilket, ehuru icke lifsfarligt, likväl qvarhöll
honom vid sjukbädden.

— O, välkommen, sade Adolf och räckte Erik
sin hand: — hvad jag har längtat att få se och tala
med dig! Det var just min afsigt att besöka dig, då
ödet i skepnaden af Steinbergs värja nödgade mig
afstå derifrån. Sätt dig bredvid mig, min vän, och
lyssna med tålamod till min berättelse! Jag känner
beklagligen alltför väl de rykten, som gå om min person,
men hoppas, att åtminstone du icke skall ogilla mitt
handlingsätt, fördöma eller förlöjliga det, da jag för
dig berättat saken i dess sammanhang. Ack, det
kännes hårdt att vara bunden vid sjuksängen, omgifven
af idel främmande menniskor, som nästan frukta att
nalkas mig, för att gifva mig det bistånd, min
hjelp-lösa ställning kräfver . . . det kännes hårdt att under
allt detta plågas af fruktan för älskade vänners öde.
Om du finner mig blek och och affallen, så sök
orsaken i detta, icke i det sår, som nödgar mig till
overksamhet . . . Endast modershjertat, fortfor Adolf, i det
han fattade ett bref, som läg på det bredvid stående
bordet och förde det till sina läppar-, — endast
modershjertat är sig likt, men äfven det oroar mig med
sin fruktan och nedtynger mig med ömma förebråelser.
Ack, du finner nu, min vän, huru vederqvickande din
åsyn måste vara för mig!

Friby tar en. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free