- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
266

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Adolf berättade nu omständligt sin sednaste
historia: sitt förhållande till Ingrid och Ellen och
följderna af detta förhållande. Lika varmbjertad som
Adolf sjelf och föga mindre häftig, då hans rättskänsla
och deltagande blifvit upprörde, omfamnade Erik sin
vän, och tillkännagaf i de lifligaste uttryck sitt bifall
till hans tankar och handlingssätt, om ock detta,
såsom man kunde vänta, ej varit fritt från inflytelse af
mensklig svaghet.

Det enda, som Erik ogillade, var Adolfs hat till
Suenonius, hvilket framlyste ganska bjert, då han
talade om denne. Erik fann detta hat förklarligt, men
orättvist.

— Suenonius, sade han, — är beklagansvärd,
men på samma gång förtjent af aktning. Han
strider oegennyttigt och utan menniskofruktan för hvad
han anser vara rätt. Om huru mången kan man väl
säga detsamma? Hvarje oförskäckt man, som rätt
lifligt och innerligt känner sin pligt att verka för det
sanna och goda, blir i verldens ögon en fanatiker: han
kan icke hysa fördragsamhet med det onda, utan
måste bekämpa det, hvarhélst han ser det framträda.

— Nog! inföll Adolf otåligt. — Du söker
för-gäfves mildra min afsky för denna menniska, hvars
hjertlöshet och grymhet uppfyller mig med fasa, hvars
bestialiska dumhet ingifver mig äckel. Jag har svurit
en dyr ed att. . . Men nog af! Låtom oss tala om
annat! Jag vill taga din hjelp i anspråk för Ellen
och hennes mor. Du är prest och bör kunna få
tillträde till deras fängelse . . .

— Jag har redan tänkt derpå, sade Erik.

— Desto bättre, utbrast Adolf och tryckte hans
hand. — Gå dit, helsa dem från mig och gif dem den
tröst, som religionen och ditt hjerta kunna erbjuda!
Om de äro i behof af något, som medlidandet är
be-rättigadt att skänka’ dem, så gör mig derom
underrättad, och återvänd snart och omtala allt, hvad du
sett och erfarit!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free