- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
267

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik uppfyllde sin väns begäran. Det blef honom
tillåtit att i fångpredikantens sällskap besöka Ingrid
oeh Ellen. Han fann dem inspärrade i samma rum
med giftblanderskor, barnamörderskor och liderliga
qvin-nor. Mor och dotter sutto i den afiägsnaste och
mörkaste vrån af det förpestade rummet; de kalla
mu-rarne hindrade dem att aflägsna sig längre från de
gadlösa hädelser, de vilda utbrott af förtvifiian och
samvetsagg, som de hvarje stund af dagen måste bevittna,
eller från den grymma nyfikenhet, för hvilken de voro
föremål. Denna nyfikenhet förbjöd dem äfven att njuta
den korta stund, som förunnades fångarne att röra sig
i fria luften; vaktknektarne hade fåfängt sökt tvinga
dem att visa sig för deu gapande folkmassan, som
hvarje förmiddag omgaf inhägnaden, och hvars sorl
trängde ned till deras fängelse.

Den unge prestmannen närmade sig de begge
olyckliga. Ellen hvilade hufvudet i modrens knä;
Ingrid satt lutad mot muren och stirrade på golfvet. Då
Erik stod framför deiri, upplyfte Ingrid sitt ansigte och
gjorde en ofrivilig åtbörd, som uttryckte hennes önskan
att få vara ostörd.

— Herr pastor, sade hon med svag röst, — om
ni endast kommit för att, såsom er embetsbroder, söka
omvända mig från en väg, den jag aldrig beträdt, så
är mig ert besök till plåga, i stället för hugsvalelse.
Det är mig icke möjligt att ångra brott, som jag icke
begått. Men om ni kommit för att i mitt sinne, som
nu börjar tvifla, ingjuta ny tro på Guds Försyn och
undergifvenhet under Hans vilja, då är ni välkommen,
ty deraf är jag i behof.

Fångpredikantens närvaro hindrade Erik att säga
allt, hvad han önskade.

— Jag hoppas, sade han halfhögt, — att vinna
ert förtroende, då jag underrättar er, att ett samtal
med herr Adolf Skytte föranledt mig till detta försök.

Vid ljudet af Adolfs namn, blickade Ellen upp,
och hennes ansigte ljusnade. Hon ville säga något,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free