- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
279

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

språket jag vid det ifrågavarande tillfället följde är
och skall äfven forblifva en tvistefråga för sysslolösa
hufvuden, som ej ha annat att fundera på.

Sedan samtalet fortgått i denna skämtsamma
ton, tilldess den enkla supéen var slutad och de tre
herrarne bildat en halfkrets kring den falnande
brasan, öfvergick det nu på den unge Skyttes
förhållande till Ellen. Stjernhjelm förde samtalet på
denna punkt så grannlaga, att Adolf, långt ifrån
att såras af hans frågor, fann en tillfredsställelse
uti att besvara desamma och meddela den i sjelfva
sin ystra glädtighet vördnadsvärde mannen allt, som
tyngde på hans bröst.

— Bra, min vän, sade Stjernhjelm och tryckte
med värma Adolfs hand, när denne talat ut, —
ert handlingssätt är värdigt en ädel yngling. Men
mod, modl Bär er panna upprätt inför de hånande
dårarne, och afvakta med sinneslugn, hvad den
kommande tiden bär i sitt sköte! . . . Hvad tror ni
väl? Äfven jag har varit på väg att bli anklagad
för trolleri och det icke mindre än tvenne gånger.
Det var den tiden, då jag var professor i Dorpt.
Jag studerade naturvetenskaperna och hade
förskaffat mig åtskilliga instrumenter, som voro för
allmänheten obekanta. De rön, jag gjorde med desse,
föreföllo så underbara, att jag fick anseende för att
vara trollkarl. Bland dessa instrumenter voro ett
solglas och ett förstoringsglas. Med det förra
antände jag en gång, i ett anfall af öfverdrifvet godt
lynne, skägget på en lifiländsk bonde. Gubben blef
deröfver så förskräckt, att han med möda kunde
afhållas från ätt anklaga mig inför domstol såsom
trollkarl. En annan gång råkade jag värre ut
tillfölje af ett dylikt skämt. Jag hade en
embetsbro-der vid namn Virginius, professor i juridiken, en
fceskedlig karl, med hvilken jag tillät mig åtskilliga
»må upptåg. Virginius hade fått i sitt hufvud, att
jag egde en spiritus och anmodade mig enträget att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free