- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
281

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

luften, tillslut blicken for naturen och hjertat för
edra likar, fördjupa er i edra grubblerier och gör
ert eget jag till verldens medelpunkt, låt edra
safter genom ett sådant lefnadssätt stockas, och jag
säger er, att denna kris skall fortfara till er död
och in i sista ögonblicket göra er till en olycklig
menniska. Men om ni deremot söker det sköna i
naturen och det goda hos edra likar, om ni bevarar
det friska sinnets begär att älska och älskas, om
ni förståndigt blandar skämtets honung i allvarets
bägare och derigenom söker bibehålla själens och
kroppens helsa, då skall ni snart nog med
under-gifvenhet finna er i vår en gång för alla
bestämda lott: natt vandra i tro, icke i åskådningv . . .

Hels an är allt; allt, allt är alls intet, der
intet är helsan . . .

Den friska själen höjer sig på kraftiga Vingar
mot ljuset; den sjuka håller sig med slokande
vingar i stoftet och tror till slut, att allt är stoft.

— Men förnuftets rätt . . . ville Adolf invända.

— Ja, förnuftet har obestridligen en stor
rättighet eller fastmer en stor skyldighet, och den är
att pröfva sin egen förmåga att fatta sanningen och
noga bestämma den gräns, inom hvilken detta är
möjligt. Inom denna gräns är förnuftet
envålds-herre, men icke derutanför. Der herrskar tron,
och en narr är den, samt en grym fiende till sig
sjelf, som ej af henne emottager uppfyllelsen af sin
själs oafvisliga fordringar. Förnuftet är en
gudomlig gåfva, men snusförnuftigheten är en gåfva af
Hin Onde.

Så foitgick samtalet, vexlande mellan skämt
och allvar, tilldess midnatten nalkades. Då bröt
Stjernhjelm upp, och den lilla aftoncirkeln upplöstes.
Adolf emottog med glädje de begge herrarnes
inbjud-uing att hädanefter deltaga i deras samqväm ty,
de timmar, han nu njutit af umgänget med dessa
snillrika och ädla män, hos hvilka den innerliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free