- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
285

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värmen suger . . . kölden suger . . . det fanns ingen
skiftning i den nyckfulla väderleken, som ej gaf K las
gästgifvare anledning att tala för sitt öl.

— Jag kan tro, fortfor han, — att nådig herrn
ämnar sig till tinget, för att höra på det
förunderliga trollerimålet. Alla menniskor äro nyfikna på
den saken, och jag med, men som jag just väntar,
att den nyfikenheten ska.ll locka många vägförande
här förbi, så stannar jag väl hemma vid min disk.
till i afton. Nå, bäste herre, \ill han göra mig
den äran eller ej?

Men Adolf afslog i vänliga ordalag Klas
gäst-gifvares bjudning, nickade åt honom och fortsatte
sin ridt.

Allteftersom det led mot förmiddagen och Adolf
nalkades målet för sin resa, blef. vägen mer och
mer uppfylld af åkande, ridande och fotgängare, söm
alla ämnade sig till tinget, för att bevista
ransak-ningen med hexorna. De fieste fördes dit af
nyfikenhet, men många voro äfven ditkallade såsom
vittnen. Adolf hörde af deras samtal, att det
vidskepliga folket var ytterst förbittradt mot de
anklagade.

— Der, ropade en bonde, i det han pekade på
en sandås, som nu höjde sig framför de
vägfaran-de, — der är galgbacken godt folk. Der, om vår
Herre vill, skall man snart få se annat, än ett par
hängda tjufvar.

— Menar du, att hexorna ska’ brännas
der-uppe? Bara fan icke förer dem undan dessförinnan!
inföll en annan.

— Gud hjelpe oss, sade en gumma, som åkte
i en pinnkärra, bredvid sin man, med en gråtande
pojke i knäet, — Gud hjelpe oss, det står illa till
i vår onda tid. Min lille Pelle är rent förskrämd,
och det undrar jag icke på, då han skall vittna mot
Karin på Moen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free