- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
286

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Skall din Pelle också vittna? inföll en
svart-muskig karl, som ledde en liten flicka vid handen.

— Ja, Carl skomakare, svarade gumman, i det
hon tog bränvinsflaskan från sin man och räckte
den till fotgängaren, — och din Anna är väl i
samma fördömelse?

— Ja, en förbannad trollpacka tog en natt för
någon tid sedan det oskyldiga barnet med sig till
Blåkulla. Men Djefvulen har ännu icke satt sitt
märke på flickan, Och jag hoppas, att hennes själ
skall kunna räddas.

— O, ol suckade gumman, — min Pelle har
varit der två gånger. Alla barnen i vår by ha
varit der, och några äro redan så långt hunna, att
de kunna flyga sjelfva, och Satan har inskrifvit
deras namn i sin bok. Ack, de stackars förförda
barnen!

— Ja, det är förskräckligt, sade skomakaren. —
Men också skall det bli en hjertefröjd att se
Djef-vulens handtlangerskor kastas på bålet. Huru är
det, nämndeman? Säger icke lagen, att de ska’
lef-vande brännas?

— Nej, de ska’ först halshuggas och sedan å
båle brännas, svarade den tillfrågade, en fet gubbe,
som red på en liten lurfvig klippare.

— Det var skada, det, mumlade skomakaren;

— det är dock en tröst, att afgrundens svafvelsjöar
vänta de nedriga förförerskorna.

Adolf sporrade sin häst, för att slippa höra
fortsättningen af detta samtal. Sedan han passerat
förbi galgen, i hvilken tvenne benrangel svängde för
morgonvinden, och hunnit uppför den hålväg, som
var gräfd genom sandåsen, såg han under sig en af
barrskog på alla sidor omgifven dal, i hvilken
utbredde sig en temligen ansenlig by.

Den förnämsta byggnaden i byn var tingshuset.
En betydlig folkmassa var redan samlad framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free