- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
288

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Adolfs blick mötte ej fadrens; den sökte
Ellen och hennes mor och upptäckte dem slutligen,
vid foten af kullen, bland en hop andra anklagade
qvinnor. Ingrid, Ellen och några andra af dessa
arma varelser lågo på sina knän och stirrade mot
marken; andra åter stodo upprätt och tycktes med
sitt frimodiga väsende vilja trotsa, eller ådagalägga
sin oskuld. Slutligen fanns der bland de anklagade
en af ålder lutande gumma, hvars ögon lyste af
vansinnets hemska eld, och hvars hela beteende
vittnade, att hon var omedveten om sin egejiskap af
anklagad. Hon stödde sig på sin kryckkäpp,
betraktade de omkringstående med ett småleende och
deltog i sången med lugn röst, hvars hvassa
genomskärande toner hördes öfver alla de öfriga
stämmorna.

De anklagade omgåfvos af tio eller tolf ryttare
af Södermanlands regemente. För en åskådare,
som kunnat draga tankarne frän det sorgliga och
hemska i detta uppträde, skulle det varit ett nöje
att betrakta dessa bistra, skäggiga, bredaxlade
krigare i sina kragstöflor, runda fålbhattar och blå
vadmalsrockar, som endast pryddes af det breda
lä-dergehäng, i hvilket den väldiga huggvärjan var
fastad. Det fanns bland dem ingen, som icke
skördat sin andel af de ärofullaste lagrar, som svenska
svärd någonsin skurit. De äldre daterade sin
krigaräras anor från det tyska trettioåriga kriget; de
yngre hade med Karl Gustaf tumlat om vid
War-schau och marcherat på isen öfver Bält.

Då sången var slutad, skyndade lagmannen
nedfor kullen, trängde genom folkhopen, som
aktningsfullt öppnade honom en väg, så fort trängseln
till-lät, samt gick fram till Adolf.

Denne blottade vördnadsfullt, men lugnt, sitt
hufvud för fadren.

— Olycklige, hviskade lagman Johan,
—hvarför har du kommit hit? Jag ser i ditt ansigte att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free