- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
290

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den gamlaa blick var riktad mot jorden och hennes
gestalt lutande, men den bar icke destomindre sin
outplånliga stämpel af medfödd ädelhet: hon var
vördnadsbjudande i sin förnedring, högtidlig i sin
sorg. Det djupa lidande, som uttrycktes i hennes
anletsdrag, var mer af andlig, än af fysisk art: hon
stred äfven i detta ögonblick med sig sjelf, för att
upprätthålla sin svigtande tro på en rättvis Gud,
en styrande Försyn.

Ellen deremot hade återvunnit samma
späustig-het i sitt väsen, som upprätthöll henne under de
dagar, hvilka föregingo hennes och modrens häktning.
Hon gick med fasta steg, och mötte de tusen ögon,
som voro riktade på henne, med ett lagn, som
här-flöt ur ett skuldfritt medvetande, en likgiltighet, som
alstrats af en hopplös undergifvenhet under ödet.

Då hon i den omgifvande folkmassan upptäckte
Adolf, som ridit fram helt nära eskorten, stannade
hon plötsligt och sträckte sina armar mot honom.
Jngria väcktes ur sina tankar af denna rörelse; hon
såg upp och varseblef, äfven hon, den ende vän,
hon egde i sin olycka. Men i detta ögonblick
ropade den underofficer, som anförde ryttarne:

— Hvarför stannen J, leda hexor? Gån på,
om icke Djefvulen anfäktar er! . . . Rask, rid fram
och bana väg derborta! Akta er, godt folk, för
häst-hofvarne I Svär och förbanna, så mycket ni behagar,
men gif rum, såvida ni ej vill smaka flatan af min
värja.

Tåget stannade snart vid tingshäktet eller
häradskistan, såsom det kallades. Dörren
tillbommades bakom de anklagade, och af knektarne
qvarlem-nades en afdelning såsom vakt.

Sedan Adolf insatt sin häst i närmaste skjul
och sörjt för foder åt densamme, riktade han sina
steg tili tingshuset och trängde sig genom den tätt
packade folkmassan in i salen. Lagman Johan höll
jast på att uppläsa de »åtskilliga förordningar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free