Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid hvarje tings öppnande skola forkannas allmogen, den
till varnagel och undervisning“. Tvenne i allongepe-
- ruker utstyrda, lagkunniga herrar från Stockholm,
hvilka på lagman Skyttes begäran blifvit honom sände
från hofrätten, för att i det ovanliga målet gå honom
till handa med nödiga råd och upplysningar, sutto vid
dombordet på hvar sin sida om honom. De begge
öfriga platserna vid bordet upptogos af Suenonius, en
annan prestman och skrifvaren. I bakgrunden af
salen stodo i en halfcirkel tolf stolar, upptagne af lika
många nämndemän, till större delen gubbar af
ärevördigt utseende, i långa vadmalsrockar, ullstrumpor
och becksömskor.
Anblicken af dessa domstolsledamöter utaf
allmogens klass var det högtidligaste tingsalen hade att
erbjuda. Deras närvaro vittnade, att lagskipningen ännu,
i trots af det romerska lagväsendets förderfliga
inflytelse, erkändes böra hvila på folklig grund ... att
allmogen ännu bibehållit sitt anseende såsom en tänkande
folkklass med medborgerliga rättigheter och pligter, i
trots af konungamaktens, munk- och adelsväldets genom
århundraden fortsatta försök att slå den i andliga och
verldsliga bojor.
Yid ena sidan, längst bort i salen, voro platser
anordnade för åhörare af högre rang och
samhällsställning. Yid andra sidan stodo länsmannen och några
underordnade rättstjenare, samt ett stycke från dem,
på vederbörligt afstånd, bödeln.
Vi sade: »på vederbörligt afstånd», ty den
ifrågavarande tjenstemannen var alltför blygsam att våga
ställa sig sida vid sida med den ringaste af
fjärdingsmannen. Bödelns yrke har hos de fleste folk varit
betraktadt som ärelöst och instinktmessigt afskydt: icke
minst hos de skandinaviska. Det var lättare att lega
en lönnmördare än uppleta en person, hugad att utföra
lagens blodsdomar. Den gröfste brottsling betraktade
bödeln och hans yrke icke blott med fruktan, utan
med förakt. Man måste derför vanligtvis anförtro den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
