- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
306

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej skalle komma att afslatas förr än den följande
dagen, hade han, uttröttad af hvad han redan hört, kort
före skymningens inbrott lemnat tingssalen, sadlat sin
häst och ridit ur byn.

Han hade på inbjudning af Rolf, den gamle
soldaten, och i sällskap med denne, som naturligtvis icke
heller försummat att bevista förhöret, ridit till hans,
en åttondedels mil derifrån belägna gård, för att der
tillbringa natten.

— Nåväl, bäste herr Adolf, sade Rolf under
vägen, — hvad säger ni? Kan ni ännu betvifla, att
frestaren har ett finger med i dethär spelet?^ Ack, det
är ju förskräckligt! Gud bevare oss alla!

Men Adolf besvarade icke denna fråga, utan
började tala om helt andra saker, om vårarbetet,
väderleken och annat hvilket icke litet förvånade Rolf,
hvars hela själ var uppfylld af det, som han under
tingsförhöret erfarit.

Rolf sökte derför åtskilliga gånger återföra
samtalet på dagens fråga, men erhöll blott undvikande
6var och märkte slutligen, att detta samtalsämne icke
behagade den unge herren.

Detta, såväl som Adolfs dystra väsende, gaf
honom anledning till åtskilliga funderingar.

— Det måtte således vara sannt, tänkte han för
sig sjelf, hvad folket påstår, att herr Adolf blifvit
genom en trolldryck förhexad af den leda Ingrid.
Stackars gosse, fortfor han för sig sjelf och fäste en
med-lidsam blick på ynglingen, som red bredvid honom, —
måtte detta sluta väl! . . . Herr lagmannen har
stora bekymmer för honom: det har jag sjelf märkt
... jag undrar, hvad de sade hvarandra, da de i
morse efter gudstjensten samtalade med hvarandra!
Det var bara få ord, men de måste varit svåra: det
såg jag på lagmannens ansigte ... Ja, ja, det
måste vara någonting mer än vanligt, något obegripligt,
som kan skilja en så bra fars och en så god sons
hjertan från hvarandra . . . Men jag tackar GM,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free