- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
309

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

serdeles hemmastadd och haft mycket att säga på
denna ort.

Efter vittnesförhörets slut gaf lagman Skytte
befallning, att de anklagade skulle föras inför
dom-stoleu.

Den första som framkallades, var den unga
flicka, som inför pastor Suenonius anklagat sig sjelf för
hexeri.

Under vittnesförhöret hade ingenting förekommit
som bestyrkte denna sjelfanklagelse, men hon
framhärdade dock i densamma.

Då hon vid länsmannens sida inträdde i salen
och åhörarne trängdes för att öppna dera en väg till
dombordet, sågs en gråhårig, torftigt’ klädd gubbe
armbåga sig fram till den stackars flickan och häftigt
fatta henne om armen. Det var hennes far.

— Märtha, sade han med förtviflan målad i sitt
ansigte, — betänk, hvad du gör! Betänk, att du är
mitt enda barn ... det enda stöd, jag har på min
ålders dagar! Tänk på den förskräckliga dom, som
väntar dig, om du framhärdar i din bekännelse . . .
stupstocken . . . bålet . . .

— Hvem talar derborta? hördes lagmannens
skarpa röst.

— Det är jag, det arma barnets far, svarade
gubben.

— Gif plats och släpp den anklagade fram!
befallde lagmannen.

Länsmannen knuffade gubberf åt sidan, men
denne följde sin dotter fram till dombordet.

‘ — Oförskämde, utbrast Snenonius, — vågar du
inför sjelfva domstolen tubba din dotter att förneka
sanningen ?

— Hon är oskyldig, svarade gubben.

— Nej, far, inföll flickan med tårar i ögonen,

— det är icke så väl. Jag är icke oskyldig . . .
jag är en förtappad varelse.*

— Märtha, Märtha! mumlade den gamle,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free