- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
310

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— För bort honom! befallde lagman Skytte. Den
olycklige fadren. gjorde en bönfallande åtbörd och
ville säga något, i hopp att kunna beveka domaren,
men länsmannen och bödeln fattade honom vid
ar-marne och förde honom ur salen, hvarefter den
förre befallde de vaktgörande soldaterna att hindra
honom komma iu.

Flickan befann sig synbarligen i ett feberaktigt
tillstånd; hennes bleka ansigte vittnade om långvarigt
själslidande och den djupaste ångest. Men den
bekännelse, hon nu på domarens befallning aflade, var
icke desto mindre redig och fullt sammanhängande.
Bon förklarade sig vara så i grund förderfvad, att
hon, i trots af den fasa, hon om dagen hyste för sin
egen ondska, likväl ej förmådde afstå från att
hvarje natt förnya Blåkullaförderna. Hon begärde derför,
att så snart som möjligt få lida sitt välförtjenta straff,
t>ch att hon intill dess måtte blifva fastlåst med
jern-länkar vid muren i sitt fängelse.

Lagmannen lofvade ombesörja, att denna
begäran skulle blifva uppfylld, hvarefter han vinkade till
rättstjenarne att återförskaffa flickan till häktet och
uppropade namnet på en annan at de anklagade.

I detta ögonblick reste sig Adolf från sin stol
och vände sig med följande ord till domstolens
ledamöter, hvilka, icke mindre förvånade än hela den
öfriga församlingen, riktade sina ögon på honom:

— Jag vet icke, sade han med fast röst, idet
han lugnt mötte sin fars på en gång vredgade och
ängsliga blickar, — jag vet icke, om domstolens
ledamöter anse denna sjelfanklagelse tillfyllestgörande:
men om så är, måste jag fästa deras
uppmärksamhet der på, att en ytterligare och noggrann ransakning
är af nöden, såvida de ej vilja låta oskyldigt blod
komma öfver sitt hufvud. Denna flicka befinner sig
synbarligen i ett sjukligt själstillstånd, gränsande tUl
vansinne; enligt min öfvertygelse är hon helt enkelt ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free