- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
315

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lyckligtvis uppsteg nu pastor Suenonius och
förklarade sin bestämda öfvertygelse vara, att denna
anklagelse saknade grund — att den framkallats dels
af hämdlystnad, dels af beräkning att åstadkomma
förvirring hos domarne.

Men då lagman Skytte anmärkte, att Karin,
enligt pastorns egen uppgift, länge visat en ångerfull
och botfärdig sinnesstämning, som gjorde en dylik
förmodan osannolik, förbryllades pastorn och tystnade.

— Det var en oväntad och sorglig angifvelse,
sade lagmannen, — och föranleder nödvändigt en i
sinom tid skeende närmare undersökning. För
närvarande må vi inskränka oss till att inregistrera
saken, och länsman Askelin är tillsvidare oförhindrad
att fortfara i sin tjenstgöring.

Men den stackars Askelin fick ett verkligt
förhinder: han blef sjok af förskräckelse, måste
öfver-gifva tinget och lemna tjenstgöringen åt sin skrifvare.

Efter Karin på Moen blef Ingrid på Tallmossen
uppropad och framförd. Anklagelse-punkterna
upplästes. Ingrid lyssnade uppmärksamt... Hon hade
länge beredt sig på denna stund, som nu var inne,
och samlat hela återstoden af sin själskraft, för att
värdigt möta densamma.

Hennes stora grå ögon, som i ungdomen utan
tvifvel mäktigt bidragit att förhöja skönheten af
anletsdrag, hvilkas ädla renhet år och sorger ej ännu
förmått utplåna — hennes ögon, som ännu bibehöllo
en ovanlig klarhet, blickade lugnt öfver de församlade,
hvilade en stund med förökad glans på Adolf, och
riktades derefter på lagman Skytte med en styrka, som
fullt ut mätte sig med hans skarpa och stadiga blick.

Sedan anklagelsepunkterna blifvit upplästa, sade
lagmannen med ökad vigt och skärpa i sin röst:

— Qvinna, du har nu hört de anklagelser, som
mot dig äro riktade. I namn af Gud,* den store
domaren öfver alla, i namn af lagen och för din egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free