- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
319

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lagman Skytte vinkade till rättstjenarne att
af-lägsoa Ingrid. Derefter uppropades Ellen.

Mor och dotter möttes i förstugan.

— Mod, Ellen! sade Ingrid.

— Var lugn, min mor! svarade Ellen och gick
lugnt sina domare till mötes.

— Hvilken ovanligt vacker flicka! tänkte den
ene allonge-perukens egare. — Och hvilket
oskuldsfullt utseende sedan! Sådan har jag, vid Jupiter,
aldrig tänkt mig en hexa. Men är det sannt, att hon
är förmäld med arftagaren till Blåkulla, så måste jag
lyckönska unge furst Belzebub öfver en sådan gemål.

Dylika tankar, om ock icke alldeles så frivola,
fick äfven den andre allonge-perukens egare, då han
betraktade Ellen. Såväl dessa begge jurister, som en
och annan bland nämndens medlemmar och bland
åhörarne erforo vid den unga flickans åsyn känslor
af mildhet ocb deltagande.

Sedan Ellen fått veta, för hvilka brott hon
egentligen var anklagad... hvarom hon hitintills sväfvat i
okunnighet. .. uppmanades hon i ömsom bevekande
och hotande ordalag att bekänna sanningen. Men den
unga flickan syntes lika förhärdad, som hennes mor.
Då man fordrade, att hon skulle erkänna sig
med-brottslig i Ingrids förmenta ogerningar, förklarade hon,
att såväl hon sjelf som hennes mor voro fullkomligt
oskyldiga. De vänliga uppmaningar, de löften om
mildhet och skonsamhet, som lagman Skytte använde,
bevekte henne icke; hans hotelser skrämde henne icke.
Ellen besvarade de gjorda frågorna kort och bestämdt;
hennes hållning var lugn, pch medan lagmannen som
skarpast förebrådde henne hennes förhärdelse och
anbefallde henne, likasom förut Ingrid, åt prestmännen,
för att »uppmjukas», hade hon sina ögon riktade på
Adolf, som var lika glad som öfverraskad af den
sinnesstyrka, hon ådagalade, och med blickarnes tysta
språk uppmanade henne till mod och fortfarande
ståndaktighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free