- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
326

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fönster, jemte dess fullkomliga brist på arkitektonisk
prydnad, vittnade i sjelfva verket om en ansenlig ålder.

Sedan ryttarne affardats med order att patrullera
på vägen mellan bya och kapellet, inträdde
processionen i templet, och pastor Suenonius tillslöt bakom
densamma den rostiga dörr-rigeln.

Kyrkan var svagt upplyst; två ljus på
predikstolen och tvenne andra på altaret spridde ett svagt
sken öfver de vapensköldar och råa målningar, som
prydde väggarne och läto några klumpiga beläten af
Jungfru Maria och apostlarne spöklikt framskymta ur
de mörka nischerna.

På altarrundeln satt en gestalt med korslagda
armar. Då processionen inträdde, sågs den resa sig
upp och försvinna genom dörren till sakristian. Det
var bödeln.

Derifrån genljödo hammarslag, som förkunnade,
att bödelsdrängen ännn icke slutat de nödiga
förberedelserna.

Pastor Suenonius befallde nu de darrande, af
hemska aningar uppfyllda qvinnorna att sätta sig i
bänkarne. hvarefter han begaf sig till sakristian, för
att taga bödelns arbete i ögonsigte.

Under tiden steg den andre prestmannen framför
altaret samt uppläste med dof röst syndabekännelsen
och några för tillfället lämpliga böner.

Sedan dessa voro slutade, besteg Suenonius
predikstolen. Hans magra ansigte med dess djupa
ögonhålor och insjunkna kinder liknade vid denna matta
belysningen en dödskalle. Efter att några ögonblick
hafva lutat pannan mot skranket, upplyfte han sitt
hufvud och började uppläsa den ingångsbön, han valt
till sin förestående straff- och förmaningspredikan. Hans
röst, djapare och ihåligare äa vanligt, uppfyllde
kapellet och återljöd från de mörka, tomma läktarne.
Det förekom åhörarne, som om osynliga andeväsen
deruppifrån upprepat hans ord.

Men plötsligt blef hans röst osäker... den öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free