- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
327

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vergick i oartikulerade ljud och tystnade derefter.
Åhörarne betraktade honom med förfäran. Han stod
blek och stilla som en bildstod med blicken oaflåtligt
iästad på ett mörkt hörn af kapellet.

Sedan denna tystnad och orörlighet räckt några
pinsamma ögonblick, h var under åhörarne ängsligt
riktade sina ögon mot samma hörn, fullt öfvertygade,
att något öfver- eller underjordiskt väsen skulle
framträda ur dess mörker, utsträckte presten häftigt sin
ena arm och ropade med dundrande röst:

— Vade retro, Satanas! Vik hädan, du orene
ande! Alla goda andar Iofva Gud!

Men besvärjelsen tycktes icke hafva sin åsyftade
verkan, ty Suenonius rusade ned från predikstolen,
ilade till det misstänkta stället och började här, lik
en vansinnig, svänga armarne, som om han riktat
väldiga slag och stötar mot någon osynlig fiende. Hans
ansigte var förvridet, håret fladdrade kring hans
svett-drypande panna... det var en spöklik, ohygglig scen,
af hvilken intrycket på de fåtaliga, i den mörka
ödsliga kyrkan spridda åhörarne blef desto hemskare,
som deras inbillningskraft redan förut var i hög mån
retad och uppskrämd.

Ellen tryckte sig fastare intill sin mor. Ingrid
betraktade med stirrande blick det besynnerliga
uppträdet .. . hon förde handen till sin panna... hon
kände sitt hufvud svindla.

Suenonii embetsbroder trodde sig genast förstå,
hvad som var å färde. Det var ingenting ovanligt,
att de protestantiska presterna i 16:de och I7:de
århundradet, enligt Luthers exempel, funno sig hemsökta
af den onde anden i egen person. Den råa vantron
alstrade allt som oftast, i synnerhet under
hexeri-processerna, dylika syner. Luther sjelt har angifvit
ett medel, som, användt vid sådana tillfälle», ofelbart
lär drifva den onde på flykten. Medlet är ej af det
finaste slaget: det grundar sig på den slutsats, att
Belzebub, såsom högmodets ande, ej kan uthärda en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free