- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
330

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

protokollerna, efter hvilka Hofrätten annars ensamt
skulle hafva att rätta sig.

Men Adolf kunde ej länge fortsätta detta
arbete; hans oro vaknade på nytt. Han steg upp,
kastade kappan öfver sig och skyndade ut. Då han
han ankommit till tingshäktet, ådrog sig ett samtal
mellan de vid dess dörr posterade soldaterna hans
uppmärksamhet. Han stannade, dold af mörkret, på
något afstånd och lyssnade.

Han förnam nu, att flera af de anklagade
qvin-norna, bevakade af ryttare, och åtföljda af de begge
presterna samt några nämndemän, lemnat häktet och
eskorterats bortåt vägen till kapellet. De samtalande
soldaterna undrade, hvad afsigten egentligen var med
denna tillställning, och en af dem uttryckte den
riktiga förmodan, att meningen vore att i all tysthet
af-pina dem en bekännelse, så att ransakningen snart
måtte få ett lyckligt slut.

Adolf behöfde icke höra mer: han ilade tillbaka
till det lider, i hvilket hans häst var härbergerad,
sadlade honom« kastade sig upp och sprängde bort.

Knappt hunnen utanför byn fann han i mörkret
sin väg spärrad af några ryttare.

— Halt! ropade en röst, som tillhörde den
be-falhafvande underofficern, — hvem der?

— En ryttare, likasom ni, svarade unge Skytte
otålig; ur vägen!

Först nu förnam han af stålbaljornas skrammel
mot ryttarnes tunga stöflor, att de, som spärrade
hans väg, ej voro vanliga vägfarande, utan en patrull
af den till tinget förlagda knekthopen.

— Yi hafva order, fortfor underofficern, — att
tillsvidare hålla vägen spärrad för folk, som ej hafva
annat ärende än att tillfredsställa sin nyfikenhet...

— Godt... Jag har ett vida vigdgare ärende,
genmälde Adolf kort. — God afton!

Och han satte sin häst åter i gång.

— Det är friherre Skytte, sade underofficern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free