- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
332

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drar varmare väta invändigt. Nå, Gåsfjun, fram med
flaskan och låt den gå laget omkring!

Den så kallade Gåsfjuu bar ett annat namn i
regementsrullan, men kallades så af sina äldre
kamrater för sin uugdoms och oerfarenhets skull.
Gås-fjun hade visserligen mustacher, som han kunde vrida
kring sina fingrar. . . men, se, hau hade endast varit
med i två bataljer och fyra eller fem träffningar (för
att icke tala om skärmytslingar och dylika småsaker),
och han hade dessutom blott ett skottsår i axeln och
ett sabelhugg i armen att skryta af... han hade med
ett ord luktat alltför litet krutrök för att hedras med
annat vedernamn, än det, hvarmed han nu kallades.

Gåsfjun räckte sergeanten flaskan, sedan han
först, gynnad af mörkret, smugit sig till en
styrke-klunk för egen räkning. Han fruktade nämligen med
skäl, att flaskan skulle vara tom, innan den,
avancerande efter ancienniteten från mun till mun, återvändt
till honom, den siste och yngste i laget. —

Emellertid hade Adolf hunnit fram till kapellet
Han band sin häst vid en af de gamla lindar,
hvilkas kronor susade öfver de åldriga grafstenarne, och
ilade till dörren. Det svaga ljusskimmer, som mötte
honom genom fönstren, hade öfvertygat honom, att han
var på de rätta spåren. Han fann dörren läst. I
hopp att hitta en annan ingång, gick han ett stycke
omkring kyrkan, då plötsligt hans öra nåddes af
men-niskoröster derinifrån ... af genomträngande
klagoskri. Han befann sig nu utanför den utskjutande si*
dobyggnad, som bildade sakristian. Han sta made . ..
lyssnade . . . han tyckte sig igenkänna Ellens röst
. . . och utom sig af tusen stormande känslor ilade
han, då han ej fann någon annan ingång, tillbaka till
den dörr, han lemnat och frestade dess åldriga
ekplankor med en väldig spark. Dörren gaf efter . . .
ännu en stormlöpning och det rostiga låset brast.
A-dolf störtade in i kapellet. Han såg sig omkring med
en vild, hastig blick . . . kyrkan var menniakotom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free