- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
333

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så långt som det svaga, rödaktiga skenet från de iå
flämtande ljusen upplyste den, men dess hvalf
genljö-do af jemmerrop, som komrao från ett sidorum.
A-dolf skyndade dit.

Det skulle^ vara svårt att beskrifva den
öfverrask-ning, som ynglingens oväntade uppenbarelse i deu till
tortyrkammare förvandlade sakristian åstadkom.
Ingen af de närvarande hade hört bullret af den
instörtande dörren: Adolf stod midt ibland inqvisitorerna,
såsom om han plötsligt uppstigit ur afgrunden — för
åt-minstonne tvenne af offren, såsom han nedkommit från
himmelen. Han stod der med handen på svärdsfästet,
med blicken flammande af dystra, hotande lågor.

Sakristian upplystes af en stockeld, som
bödelsdrängen upptändt i dess spisel. Mi.dt på dess golf
var en ställning upprest, försedd med hissverk: ett då i
alla .Europas* länder vanligt plågoredskap, i hvilket
man upphängde offret vid tummarne, sedan man vid
dess fötter f&stat tyngder, hvilka ökades, tilldess
smärtan nödgat den olyckliga delinqventen att ropa på näd
och bekänna sig skyldig.

En af de anklagade qvinnorna hade redan
genomgått denna tortyr, och i det ögonblick Adolf
inträdde, var bödelsdrängen just sysselsatt med att
ned-hissa henne. Den arma varelsens aasigte var
spök-likt vaustäldt af plågorna; hon hade uthärdat några
ögonblick, först under tystnad, sedan under gräsliga
skri, tilldess hon slutligen ropade, att hon ville
bekänna.

Bredvid på golfvet låg en gråhårig gumma med
en jernbeslagen träblack kring det ena benet. I brist på
den äkta så kallade spanske stöfveln hade denna
träblack fått tjena såsom sådan. Då den gamla
tillbakavisade de begge prestmännens förnyade
uppmaningar att erkänna sig brottslig och tog Gud till vittne,
att hon var oskyldig, hade bödeln, på Suenonii vink,
med ett hammarslag indrifvit en grof kil mellan
blacken och benet. Den oerhörda smärtan hade nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free