Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förman, bödeln, deremot skulle just, då Adolf
inträdde, slå de vid repet fastade öglorna kring tummarne
på Ingrid. Ellen hade kastat sig till Saenonii fötter
. . . med förtviflans vilda vältaglighet hade hon
bestormat hans hjerta, men deritine fanns en dämon, som
hårdnackadt tillbakaslog hvarje anfall af menskliga
känslor: Fanatismen. Ellen hade från Suenonius vändt
sig till den andre prestmannen: denne, som med
svårighet uthärdade anblicken af så mycken grymhet och
så mycket lidande, men hvars öfvertygelse likväl var
orubbad, sökte enträget beveka Ingrid till bekännelse
och uppmanade Ellen att förena sina böner med hans,
på det att hennes mor måtte undslippa plågorna. Men
Ingrid befann sig i ett halft medvetslöst tillstånd:
hennes ögon voro slutna, och endast de spridda ord,
som undföllo hennes läppar, vittnade, att hon ej
försjunkit i en fullständig dvala.
— Nej, nej, jag är oskyldig ... jag svär det
vid Kristi sår . . . Herre förbarma dig I Hjelp mig,
hjelp mig!
Dessa och dylika ord visade, att hon ännu hade
medvetande om sin rysliga belägenhet.
Adolf hehöfde blott ett ögonblick, för att
öfver-skåda denna scen. Suenonius ryggade tillbaka vid hans
åsyn, bödeln höll upp med sitt arbete och fäste,
likasom alla de öfriga innevarande, sina häpna ögon på
ynglingen.
— Hväd . . . hvad . . . hvad vill ni här? . .,
Huru har ni kommit hit?
Dessa ord sväfvade ohörbart på Suenonii läppar,
och en plötslig skiftning i hans små mörka ögon
till-kännagaf, att öfverraskningen hastigt började vika för
en helig vrede.
Men den unge Skvtte stod med några hastiga
steg framför bödeln, stötte denne tillbaka oeh emottog
samma ögoblick i sin famn Ellen, som stum och
dödsblek kastade sig till hans bröst.
— Hvad . . . huru? utbrast Suenonius, och öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
