- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
336

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver hans ansigte flög en svart skugga af det
fanatiska raseri, soin började koka i hans ådror: — hvad,
du förlorade son, da gudahädare, du tempelskändare,
vågar du äfven visa ditt ursinne här i Herrens
helgedom? Vågar da med brottslig hand ingripa i lagens
gång? Vet, att vi äro församlade här i Guds och i
lagens förenade namn . . • Ut, ut!

Och Suenonius, hvars blod ännu var i helig hjel—
tesvallning efter den strid, han nyss bestått med
sjelf-ve Leviathan, gick med blindt raseri mot Adolf,
fattade med sin ena hand om Ellen och grep med deu
andra Adolf vid bröstet.

— Du rasar mot döden, eländige, ropade Adolf
och kastade presten med ett väldigt knytnäfslag till
golfvet.

Ynglingen var utom sig . . . ögonblicket var
kommet, då den vulkan, som länge sjudit i hans barm,
skulle spränga väg åt sina lavaströmmar och på en
gång, i ett enda ohejdeligt utbrott, utgjuta dem.

— Grip honom! Han är besatt af Djefvulen!
Grip honom! skrek Suenonius, i det han med elastisk
styrka, lik en sårad tiger, reste sig upp, för att ånyo
kasta sig mot Adolf.

Denne hade i samma stund lösgjort sig från
Ellens armar och ryckte sin värja ur dess slida.

Han såg bödeln och dennes handtlangare,
hörsamma Suenoni befallning, färdige att rusa emot sig
. . . han såg Ingrid uppvakna ur sin dvala och med
förfäran stirra på scenen framför sig . . . han kände
Ellen åter slå sina armar kring sitt lif . . . och
rundt-omkring sig hörde han skrän af fasa eller af jubel
. . . det var svårt att urskilja hvilketdera . . . från
de olyckliga qvinnor, som befunno sig der, för att
undergå tortyren, och nu, med den andre presten och
de gamle, såsom vittnen närvarande nämndemännen,
skockade sig intill sakristians väggar. Det svindlade
för hans hufvud . , . det mörknade för hans blick.
Han svängde värjan . . - dess klinga återspeglade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free