- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
348

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

at . . . ni skall skynda att se honom, kapten: han
ligger der så stolt, fin och fejad, och längtar bara,
han som vi, att komma ur hamnen.

De kringstående instämde i Blackwells ord och
uttryckte alla sin önskan att med det första få lemna
landbacken.

Yanloo försäkrade, att det ej skulle dröja
länge, innan Algernon komme att utbreda sina segel
för hafvets vindar och underrättade sina män, att
han längre fram på dagen ämnade taga sin vackra
brigg i ögonsigte.

Manskapet tågade tillbaka till iTastellholmen.
Endast Sigurd stannade hos Vanloo.

Läsaren har sannolikt redan gissat, att
Vanloos resa stod i samband med fru Agnes Drakes
Han hade lemnat henne i ett fridfullt landthus på
Seelands bokbeskuggade strand och derefter ilat
tillbaka till Stockholm, der de väntade politiska
händelserna kräfde hans närvaro.

Dessförinnan hade han dock under vägen gjort
ännu ett besök i sin födelsebygd.

— Sigurd, sade Vanloo under samtalets gång,

— mina spaningar efter min mor och min syster
hafva äfven denna gång varit fruktlösa. Icke ett
spår upptäckt, som kunde föra mig till dem sjelfva,
om de ännu lefva, eller till deras grafvar, om de
äro döda! Men jag kan ej med denna ovisshet om
deras öde lemna fädernejorden. Det var en af mina
ungdomsdrömmar, att jag en gång, rik och ärad,
skulle återvända till min moders hydda; det var
hoppet derom, som i lifvets strid förljufvade
medgången och stärkte mitt mod i motgången . . . Ack,
fortfor Vanloo till sig sjelf, — jag undrar om hon
åldrats mycket, min arma mor . . . och Ellen . . .
hon borde nu vara en blomstrande jungfru . . .

— Hör, min vän, fortfor Vanloo efter en stunds
tystnad, — jag har under denna resa kommit att
tänka på ett medel, som måhända säkrare och ha-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free