- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
381

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra förstämda, alla oroliga. Slutligen tycktes man
hafva förenat sig om ett beslut: de samtalande
in-togo med likgiltigt utseende sina platser kring
borden, bägarne fylldes åter, tärningarne rullade, man
pratade och skrattade, ehuru något tvunget.

Lilje återvände till Sigurd, som under tiden
vandrat fram och tillbaka genom salen, och sade
till denne:

— Min herre, er närvaro härstädes stör
gästernas trfiftiad. Vi förfoga öfver detta rum, sålän-

såsom vanligt, allt intill morgonen. Om mynher
Vanloo blifvit galen, är en sak, som icke angår
oss; hans och edra åtgöranden få uppgöras mellan
er sjelfva, husvärden och domstolen. Men om ni
ett ögonblick längre stannar bland oss, anse vi det
för en förolämpning, och jag ansvarar ej för följderna.

Sigurd betänkte sig ett ögonblick och svarade
derefter:

— Javäl . . . vare långt ifrån mig att
påtvinga herrarne min person. Vi äro ense i
huvudsaken, och dermed är jag belåten. Låt se . . . här
är ingen annan utgång, och vi befinna oss i andra
våningen, således högt öfver marken. Väl, min
herre, jag vill då tillbringa tiden så godt jag kan
här utanför dörren, tilldess Brunkebergsluren tutar
aflösningstimman. Jag önskar herrarne en
angenäm natt.

Han lemnade rummet och gick att lugna
värden med någon uppdiktad historia, hvarefter han
för sig och sitt folk begärde förfriskningar, dem han
betalade så utöfver värdens fordran, att denne helt
storögd mumlade för sig sjelf:

— Äro dessa menniskor röfvare, så är det
röf-vare af eget slag, som gifva mer än de taga.

stanna härstädes, och det blir nu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free