- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
387

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klockan är nära 8 på aftonen. Erik befinner
sig på sitt rum. Han har gjort allt hvad han
förmått, för att rädda de olyckliga. Han hade i de
begge qvinnornas intresse begärt och erhållit
audiens hos grefvarne Per Brahe och Magnus De la
Gardie, han hade uppvaktat de fleste af Hofrättens
medlemmar — men allt förgäfves. Alla hade
förklarat, att de i en sak af denna tydliga
beskaffenhet ej kunde hindra lagens gång, och åtskillige af
de mer fördomsfulle herrarne hade tillkännagifvit
sin stora förvåning deröfver, att en prestman kunde
vilja verka till förmån för tvenne brottslingar,
hvilkas skuld vore lika uppenbar som afgudisk och
ryslig.

Tiden är inne då Erik skall, begifva sig till de
begge fångarne. Han har beslutat att med dem dela
de långa förfärliga timmarne af deras sista natt,
atfc följa dem till afrättsplatsen och i deras sista
ögonblick vara vid deras sida. Den djupaste ångest
uppfyller hans själ, helst han anklagar sig sjelf att
hafva bidragit till deras förderf derigenom, att han
intalade dem att bekänna sig brottsliga. Det är
sannt, att denna bekännelse i annat fall icke desto
mindre skulle blifvit dem afpressad genom tortyren,
men detta länder Erik till ingen lisa: han tänker
ej ens derpå. Sålänge ännu något återstod att
hoppas af rättvisans skärskådande blick eller af
menni-skors barmhertighet, hade han, lugn i sin förtröstan
till Försynen, afvaktat frukterna af sina
ansträngningar. I denna stuud, då hvarje hopp var släckt,
svigtade hans själ lik ett rö i stormen, och
ångesten, stegrad med hvarje ögonblick, hotade att
öf-vergå i svart förtviflan tills efter en häftig inre
kamp det dofva bruset af stridande känslor och
tankar öfvergick i ett förenadt, häftigt, stormande rop
till Gud . . .

Han befann sig ännu under inflytelsen af
denna heligt uppeldande, saligt genomgripande stäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free