- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
394

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom dessa upplysningar . . . Och han vill ju
förkunna mig ett glädjande budskap, det var ju så?

Ingrid talade med feberaktig häftighet.

— Ja, svarade Erik, — sa skrifVer han.

— Då lefver min son ... O, Gud, Gud . . .
För mig till honom, jag vill genast se honom!

Ingrid glömde i detta ögonblick, hvar hon
befann sig. Hon glömde, att fängelsets murar ännu
omslöto henne och att, då dess dörr snart skulle
öppnas, hennes väg förde till döden i bålets lågor.

— Hvad är främlingens förnamn? inföll Ellen
med samma brinnande häftighet, — känner ni det?

— Jag har hört hans förnamn och ... låt se
... det finnes äfven här i efterlysningen, svarade
Erik med en blick i papperet, — mynher Vanloos
förnamn är Arnold. Kan detta lända er till någon
upplysning?

Ingrid och Ellen svarade blott med ett
glädjerop och störtade i hvarandras armar.

Erik betraktade detta uppträde med obeskiiflig
öfverraskning, och en aning om orsaken till detta
häftiga, ömsesidiga l$nsloutbrott flög lik en
ljungeld genom hans själ.

— Han är min son, ropade Ingrid utom sig.

— Jag har återfunnit honom . . . Ellen, Ellen, du
har återfunnit din bror ...

— Er son! upprepade Erik, som fattades af
samma hänryckning. — Ja, så är det, så måste
det vara. Jag svage, som tviflade, fastän jag såg
Guds finger!

Nu ljöd derutifrån en ny, skarp och
genomträngande hvissling, lik den föregående, men ingen
af de innevarande hörde den. Det var den signal,
som kallade Drakes manskap att genom de olika
portar, framför hvilka de voro fördelade) instorma
i slottet.

— Jag måste se honom, fortfor Ingrid. — Men,

o Gud, tilläde hon i förändrad, ångestfull ton, —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free