- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
403

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. partier kunna tvista... om landets intressen eller om
sina egna, vi veta icke rätt hvilket. Rörande
hertigens bref hade man fattat ett lika hastigt som
enhälligt beslut, hvilket gick ut derpå, att han följande
dag skulle instämmas för enkedrottningen och rådet
samt hotas med förvisning ur landet, om han vågade
förnya ett sådant steg. Der efter hade man öfvergått
till andra ämnen. Och medan de så grälade med
hvarandra, medan Bjelkes parti stormade mot De la
Gardies och De la Gardies mot Bjelkes, och den ene
sade den andre obehagliga saker och endast af det
för de fleste gemensamma onda medvetandet hindrades
att säga ännu obehagligare; under allt detta fanns det
bland dem ingen enda, som anade, att det snart skulle
vara slut med såväl det ena partiets utsigter som det
andras, att deras makts, kanske deras för riket så
nyttiga, lefnads sista ögonblick nalkades för hvarje steg,
hvarmed en obekant, i grannskapet befintlig, blodtörstig
och skonslös fiende ryckte dem närmare, om icke en
lika obekant beskyddare ställde sig mellan dem och
honom.

Emellertid kunde de med samma lugn som
hitintills fortsatte sina öfverläggningar, ty en beskyddare
vakade öfver dem. Han hade infunnit sig icke för
att rädda dem, utan för att krossa
sammansvärjningen, och det var df*ras lycka, att han ej kunde göra
det sednare, utan att på samma gång göra det förra.
Han ville ej, att oförmågan och egennyttan, som ödet
ställt vid statens roder, skulle efterträdas af
egennyttan och brottet. Han ville bespara den stolta
nationen minnet af en sådan bragd i dess häfder.

Men Yanloo hade med sin närvaro äfven en
annan afsigt. Det fanns en man, i hvars öde han med
osynliga händer ingripit, hvars bana han sökt länka
till det enda mål, som var den värdigt: schavotten.
Ögonblicket var kommet, då denne mans öde skulle
afgöras.

Den så kallade stora slottstrappan förde upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free