- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
406

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörelsen af plymerna på hans hatt till klangen af
hans sporrar, gjorde ett intryck af vild beslutsamhet.
Utan att se sig om, rusade han rakt framåt genom
vestibulen mot dörren till drabantkammaren.

Han fattade i dess lås. Dörren var inifrån
riglad. Han lyfte foten, för att sparka den i spillror.

I hack och häl följde hans män.

Men i detta ögonblick öppnades dörren.
Ingången spärrades af drabanterna.

— Framåt, gossar 1 ropade anföraren och lyfte
den tunga huggvärjan, för att bana sig väg.

Men innan han hunnit taga ett steg närmare de
ryggande drabanterna, hade scenen plötsligt förändrats.
De öfverrumplade hade blifvit öfverrumplade. Yanloo
hade gifvit sina män tecken att angripa. Med fällda
pikar störtade de fram från sitt bakhåll och kastade
de öfverraskade våldsverkarne hals öfver hufvud
nedför trappan.

Utan att tänka på motstånd grepo desse till den
vildaste flykt, och innan deras anförares häpnande blick
hunnit uppfatta förhållandet, hade hans manskap,
qvar-lemnande två eller tre döda, försvunnit, och han stod
der ensam, på alla sidor omringad af fiender.

— Sträck vapen, högförrädare! Ni är min fånge,
Gustaf Drake, ropade Yanloo och steg fram emot den
maskerade ?

— Drake! mumlade Sparre förvånad. — År
det han?

Den maskerade, som ett ögonblick stått som
förstenad, förrådde nu med en åthörd den öfverraskning,
som öfverväldigat honom.

— Yanloo ... och han känner mitt namn!...
Jag är förrådd... Man har låtit mig gå i en snara.
Dessa tankar aflöste hvarandra i hans hjerna.

Nu öppnades dörren till rådkammaren. De höga
herrarne hade, undrande öfver det ovanliga bullret,
begifvit sig ut att underrätta sig om orsaken till
detsamma. De stodo der nu, stumma och förvånade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free