- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
413

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— För en knapp fjerdedels tinima sedan,
svarade tjonaren.

— Nådig herre, manskapet är uppstäldt
framför slottstrappan, rapporterade Blackwell.

— Följ mig, sade Vanloo, till denne och
återvände genom vestibulen till drabantsalen. Han
begärde skrifmaterialier och skref hastigt följande rader:

.»Sigurd, lemna dina fångar i frihet, förena ditt
manskap med Blackwells, bemanna Algernons båtar
och sätt ut till Scylla. Du vet, hvar den ligger.
Ingen tidspillan ! Du bör kunna vara framme nästan
samtidigt med dina motståndare. En öfverrumpling
bör kunna försiggå, gynnad af mörkret och oredan
ombord. Drake har sluppit ur mina händer. Det
gäller att fånga honom, innan han lättat ankar.a

— Till Sigurd! sade Vanloo och räckte
Black-well ordern. — Du med ditt folk ställes till hans
förfogande. Fort!

Blackwell betraktade sin herre med en orolig,
frågande blick; han hade förut aldrig sett ett sådant
uttryck i dennes ansigte. Men Vanloo vinkade
otåligt, befallande, och Blackwell ilade ut.

Den första, omedelbara och oreflekterade verkan,
som de underrättelser, Erik meddelat i sitt bref,
gjorde på Vanloo, var en öfverväldigande känsla af
ångest. Han hade återfunnit sina älskade, men i
en belägenhet, hvars rysliga beskaffenhet förjagade
hvarje tanke på återseendets glädje. Men Vanloo
bemannade sig hastigt. En annan känsla
genomströmmade hans själ, såsnart den återvunnit sin
jemnvigt: känslan af tacksamhet mot Försynen, som
i det afgörande ögonblicket sänd t honom till de sina
och gifvit honom makt att rädda dem. Ett djupt
andedrag vittnade, att hans höghvälfda bröst
befriades från sin tryckande börda och åter andades
fritt. Hau steg upp och gick med fasta steg nedför
^ slottstrappan.

Nedkommen på borggården, anhöll han den för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free