- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
418

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ellen har rätt, sade Erik. — Det är den
olycklige Adolf Skytte.

— Ah, utbrast Vanloo, — jag känner genoin
ryktet hans sednaste historia... jag vet, att han
blifvit arresterad, derför att han med våld ville
befria tveune olyckliga från tortyren, men hvad jag
aldrig anat var, att dessa olyckliga voro min mor
och syster.

— Du skall höra hvad denne yngling gjort för
oss, sade Ingrid, — då vi meddela hvarandra våra
öden. Men i denna stund känner jag en glädje
öfver det närvarande, som gör, att jag knappt kan
skåda tillbaka på den tid, jag genomlefvat med all
dess bitterhet. Jag glömmer allt, då jag ser dig,
Arnold. O, hvad du blifvit en ståtlig man! Sådan
såg jag dig stundom i mina drömmar, men oftast
drömde jag dig såsom en nyss uppblomstrad
yngling .. sådan du var, då du lemnade oss. Ack,
fortfor Ingrid med barnslig glädje, idet hon såg sig
omkring i rummet, — hvad allt här är präktigt!
Om du ej är en furste, är du dock en mäktig man,
Arnold, och det tyckes mig, som om våra fäders
konungsliga glans återvändt omkring dig. Men nu
skall du berätta oss de öden, genom hvilka Gud
fört dig till denna lycka, och sedan vilja vi i vår
ordning berätta om vår lefnad. Den flöt allt intill
den sista tiden som en lugn bäck genom
blomsterfält och sorlade någon gäng dess böljor, så var det
af längtan efter dig.

— Kom, sade Vanloo, idet han fattade en
kandelaber, — jag vill föra er till det rum, hvilket
tillsvidare skall blifva Ellens kabinett. Der vilja
vi sammansluta vår lilla krets och i minnet åter
genomlefva det förflutna, forljufvadt af vissheten
om en lyckligare framtid. Var lugn, min Ellen!
Det är min pligt att rädda den ädle ynglingen . ..
Herr pastor, fortfor han hastigt, — hvar är den
unge Skytte inspärrad? Jag frågar detta, ty om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free