- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
420

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Na satte sig Vanloo i en soffa mellan mor och
tyster med deras bänder i sina och började
berät-selsen om de öden, han genomgått, sedan han
skildes från fädernehemmet. Han tecknade i raska,
lifliga drag den ena taflan efter den andra nr sin
skiftande och händelserika lefnad: de lyssnade, de
frågade, de lefde i den verld, han öppnade för
deras blickar, de delade hans arbeten, mödor,
äfven-tyr, sorger och fröjder, och Ingrid afbröt honom
ofta, för att med icke mindre skarpsinnighet än
lef-vande öfvertygelse hänvisa på ett inre, moraliskt,
om Försynens afsigter vittnande sammanhang
mellan länkarne i denna kedja af brokiga tilldragelser.
Men när Vanloo redogjort för sin lefnadshistoria,
kom ordningen till Ingrid att förtälja sin, och så
ilade nattens timmar, utan att man märkte deras
vingade’ flykt, tilldess slutligen de nedbrunna
vax-ljusen påminde om att göra ett uppehåll i dessa
frågor, pä hvilka man icke tröttnade att svara, och
dessa svar, som ständigt framkallade nya lifliga
frågor. Vanloo förde Ingrid och Ellen till deu för dem
iordningställda sängkammaren och lemnade dem att
njuta en hvila, efter hvilken de skulle vakna till den
första dagen af ett nytt, lyckligare tidskifte i sin lefnad.

Erik lemnade den lilla familjen, sedan han
lof-vat att följande dag åter infinna sig hos Vanloo.
Denne begaf sig till sin sängkammare.
Morgongryningen skimrade redan genom fönstergardinernas
draperier, men Vanloo kände intet behof af sömn: han
kunde ej at en medvetslös dvala uppoffra något af
de stunder/ han . räknade för de sällaste i sin
tillvaro. Innan ännu det dofva sorl låtit höra sig,
hvilket förkunnar, att en folkrik stad vaknat till en ny
dags verksamhet, infann sig Sigurd. Han var van
att vid hvilken timme af dygnet som helst stiga in
till sin herre, då han hade något af vigt att
meddela denne. Nu återvände han för att förkunna
utgången af sin expedition mot Scylla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free