- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
422

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der vi visste, att den skulle ligga, får månen för
första gången under hela resan det infallet att visa
sitt runda ansigte mellan två molntappar. Vi sågo
briggen framför oss på tre kabellängders afstånd,
med stor- och märsseglen redan tillsatta, skjuta fart
för en frisk körare, och i nästa ögonblick voro alla
dess klutar uppe. Att briggen äfven observerade
oss, funno vi snart, ty dess besättning uppstämde
utmanande hurrarop, dem vi icke voro sena att
besvara. Vi rodde med fördubblad ifver...

— Håll, inföll Vauloo, — du ihågkom väl
mina ordres: öfverumpling, icke öppet angrepp?

— Aj, sade Sigurd, — Blackwell hade således
rätt. Han mindes kaptens order bättre än jag, ty
hau gjorde invändningar, då jag kommenderade till
angrepp. Men jag uppfattade kaptens befallning så:
Öfverrumpling eller i nödfall öppet angrepp. Nog
af, kapten, jag manade på mina bussar, vi vunno
pä briggen, den öppnade en skarp musköteld mot
oss, vi nalkades ändå. På halfannan kabellängd
helsar den oss med sina akterkanoner, båten på
högra flygeln tilltygas af ett slumpskott sä illa, att den
sjunker och . ..

Vanloos ansigte mörknade.

— Hafva vi förlorat manskap? frågade han.

— Kapten, de blefvo alla upptagna i de begge
närmaste båtarne; ingen enda gick till botten. Men
då jag hörde det vilda, hånande skri, hvarmed
Drakes folk helsade denua vår otur, tänkte jag blott
på att fortsätta jagten. Medan Blackwell och
Le-clerc bergade manskapet från den sönderskjutna
båten, avancerade jag och Bergman mot fienden. Vi
gjorde oss färdiga att lägga ombord med honom, då
han vänder och lägger oss i lä; vi måste sacka,
och i detsamma gömmer sig månen åter bakom
molnen, likasom om den tyckt, att nu hade den gjort
sin sak väl ifrån sig. Det blef mörkt som i en
säck, brisen friskade pä, och jag började förstå, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free