- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
437

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Väl mig, utbrast Adolf. — ni är den man,
jag behöfde, den vän, hos hvilken jag finner en ande,
likstämd med min. Drake, jag har en bön, som
länge sväfvat pä mina läppar, och den jag nu vet
att ni skall uppfylla.

— Tala!

— Vi skola ej lemna detta land, utan att gifva
deu grymma fanatismen en blodig minnesbeta. Yi
fa ej lemna det, utan att rädda de olyckliga, som
vid-skepelsen vill kasta i bålets lågor.

— Hvad menar ni? sade Drake öfverraskad.

— Är det fråga om hexorna, eller förstår jag er
rättP

— Ja...

— Det blir för sent. Jag vet att de skulle
brännas denna morgon.

— Se mot öster! Solskifvans nedersta kant vid
rör ännu hafvets spegel... och der i vester ligger,
skymd bakom det skogbevexta skäret, stranden med
afrättsplatsen.

— Vi äro sannolikt förföljda... vi behöfva
hvarje ögonblick för att vinna öppna hafvet.

— Seglen hänga slappa, vinden har stillnat,
och snart skall ingen flägt krusa hafvet. Vära
förföljare äro liksom vi beroende af vinden. Drake,
fortfor Adolf, — bland dessa olyckliga finnas tvenne ...

— Jag vet, inföll Drake ...

— Nåväl, då ert folk denna natt sprängde min
fängelsedörr, skyndade jag till deras fängelse, faBn
det tomt och har sedan dess sökt fasthålla det hopp,
att de lyckats rädda nig. Men de voro svaga
hjelp-lösa qvinnor, och jag fruktar.. . Med ett ord: ni
måste uppfylla min begäran, eller jag fordrar att
blifva ensam satt i land...

— Miu vän, jag har aldrig tvekat att bifalla
er begäran, såvida blott någon utsigt finnes att
verkställa den räddning, ni åsyftar. Jag har blott
öf-verlagt med mig sjelf, huru det bör ske. Spetsgär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free