- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
440

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nådig herrel

Sedan ban med dessa ord fäst Adolfs
uppmärksamhet, tilläde han hastigt:

— Ingrid och hennes dotter voro icke med. De
ha i natt flytt ur sitt föngelse, efter hvad det säges.

— Har du sett rätt? Är du förvissad derom?

— Ja.

— Kom! hviskade Drake, som med oro gifvit
akt på detta samtal.

Adolf följde honom.

På återvägen meddelade han Drake hvad han
erfarit. Men den ögonblickliga glädje, som fattat
honom vid den gamle Rasks ord, försvann som den
kommit, då intrycket af det rysliga skådespel, han
lemnat, med förnyad styrka öfverväldigade honom
i förening med den tanke, att samma öde förr eller
sednare måste träffa €llen och hennes mor, ty huru
skulle dessa bjelplösa qvinnor i längden kunna
undandraga sig lagens «polyparmar, dölja sig för
fanatismens i alla vinklar spejande blick? Adolf
blickade upp mot det blå himlahvalfvet och tänkte på
Försynen, som enligt Skriftens ord räknat hvarje
menniskans hufvudhår, men dessa ord läto honom
blott i fantasien ännu en gång skåda det blodiga
hufvud, han sett på ett af bålen, bredvid den kropp,
från hvilken det af bödelsyxan blifvet skiljdt. Detta
hufvud, som tillhört den unga flicka, hvilken
anklagade sig sjelf för bexeri, var nämligen prydt af
rika lockar, i hvilka Adolf sett bödeln fatta, då han
nedlade detsamma på den ved, öfver hvilken det
skulle förvandlas till aska.

— Nej, tänkte Adolf och sänkte sin blick mot
jorden — denna tro är blott en villa, från hvilken
menniskan ej vill lösslita sig, emedan hon känner
sig sjelf för svag att motstå de grymma
naturmakter, midtibland hvilka hennes tillvaro nppspirar.
öfver jordens rymd rollar det blinda ödets triumf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free