- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
444

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta var i korthet andre löjtnantens
lefnads-historia.

Bogseringen fortsattes, tilldess Drake befallde
att åter fälla ankar. Scylla befann sig då
innanför en krans af dels kala, dels skogbevexta skär,
straxt utanför mynningen af en liten vik, hvars
stränder pryddes af mörk barrskog. Det var Sjöviks
hamn.

Scylla var icke ensam. På ett kanonhålls
af-stånd från den plats, på hvilken den låg förtöjd,
befann sig ett annat fartyg, men osynligt för
hvarje vanligt öga och bemannadt med en evigt
sofvan-de besättning. Vattenytan utbredde sig lugn och
glittrande öfver dess masttoppar, och fiskarne lekte
öfver dess däck.

Den ende, som såg denne kamrat, var gamle
Ruys. Hans ögon voro väl ej skarpare än många
andras, men han såg den dock som en hägring hvila
på sin fordna ankarplats. Han igenkände dess
vattengång, dess rigg, hvarje dess rå, segel och tåg; han
hörde tillochmed ett vildt sorl från dess däck och
varsnade bleka välbekanta ansigten öfver dess
reling, alla med sina stirrande blickar fästade på
honom.

Orsaken till denna tillfälliga skarpsynthet var
utan tvifvel den, att Ruys under natten och
morgonen tittat djupare i bägaren än någon annan. Han
hade först druckit om med sina begge vänner, de
gamle flibustiererna, och derefter under bogseringen
alltemellanåt fyllt och tömt sin bägare; men
alkoholångorna måste under inflytelsen af en dyster,
inbunden sinnesstämning hafva samlat sig i en viss
del af hjernan, der inbillningskraftens organer
befinna sig, och lemnat de öfriga i sitt vanliga
tillstånd, ty ingenting, utom den glåmiga, fiskartade
glansen i hans ögon, röjde, att han intagit en för
stor laddning spirituösa, och han skötte så punktligt
som vanligt sina förrättningar ombord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free