- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
446

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den person, hvars öden ni kommer att dela«
Gustaf Drake är död för alla, utom för er sjelf.

Adolf skyndade att skrifva detta bref. Det var
till hans mor. Han berättade, att han flytt ur sitt
fängelse ombord å ett fartyg, med hvilket han nu
ginge att söka sin lycka i främmande land. Han
slutade med ott hjertligt farväl till sin mor och en
helsning till sin far, att om ödet skonade hans lif,
skulle han en gång, då tiden hunnit läka gamla sar,
återvända med fläckfri ära till sitt fådenesland och
sitt hem.

Medan detta bref skrefs, hade Drake afkastat.
sjömanskläderna och pådragit en ståndsenlig drägt.
Han tog brefvet, gaf Ruys och Felix några
ytterligare instruktioner och lät derefter ro sig i land.

Under hans frånvaro blef besästningen, enligt
hans befallning, af Ruys och Felix öfvad att efter
sigoalpipan sköta seglen. Skytte förströdde sig en
stund med att betrakta dessa öfningar, sotn snart
gingo rätt väl, emedan många af besättningens
medlemmar voro sjövana karlar, som lärt sig tjensten
pä fartyg af olika slag: på örlogsskepp,
handelsfartyg och kapare. Men snart blef Adolf
öfverväl-digad af trötthet: han hade på de begge
sistförflut-na dygnen knappt tillslutit sina ögon. Han gick till
akterkajutan, kastade sig på en soffa och sjönk i
en orolig sömn.

Då han vaknade, var solen nedgången, och
aftonkylan inströmmade genom de öppna fönstren.
Andre löjnanten syntes i dörren.

— Ha, ni är vaken nu, Skytte, sade denne. —
Godt? Vindstillan fortfar, himmelen ser grådaskig
ut, och vi fä snart regn. Men det var ej detta,
jag skulle rapportera, utan jag yille fråga er, om ni
har något emot att, medan vi vänta på kapten
Bec-ker, titta in i det hål, som Ruys och jag bebo pa
detta i allo aktningsvärda fartyg. Hvaba? Jag
tycker det vara skäl för varelser, som ödet hopbundit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free