- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
447

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i samma koppel, att bilda närmare bekantskap« Ni
eger emellertid att välja. Föredrager ni att vara
ensam, så må ni bereda er derpå att jag i hela
timmar plågar er med djefvalska löpningar på min
flöjt.

— Jag ingår på ert förslag, svarade Skytte,

— så mycket hellre som jag känner ett lifligt
intresse för er person och tror, att vi kanna blifva
vänner.

— Såå? Det fägnar mig... Nå, hjelp mig då
att mantra gamle Rays, som i afton är alldeles
kollrig. Det måtte vara väderlekens skull. Gubben
har tjockt blod och bär, han som andra, ett slags
mask i hjertat, hvilken just plär vakna och suga
på bjertrötterna i stunder som denna, då natten är
inne, himmelen lofvar regn, och hjertats egare vill
sofva. Gubben väntar oss i det omnämnda hålet
vid en flaska vin och en supé* så god som Scyllas
kock förmår tillreda åt sitt stränga befäl.

Skytte följde andre löjtnanten till dennes och
Ruys" gemensamma kajata.

Den gamle flibustieren satt vid ett med flaskor
och bägare belamradt bord, framför en lampa, hvars
sken föll på hans ansigte och visade dess af en
hemlig ångest stämplade drag. Han syntes vid de
begge ynglingarnes inträde uppvakna ar djupa
tankar, ty han spratt till och betraktade dem med en
själlös blick.

Kajutans utseende gaf tillkänna, att hvarken
förste eller andre löjtnanten voro måne om beqvämlighet.

Adolf smakade föga af den uppdukade
anrättningen, ehuru denna gjorde kocken äll heder, men
deltog desto ifrigare i pokuleringen, ty han kände
i detta ögonblick behof af retaude medel.
Sällskapet förekom honom ingenting mindre än angenämt.
Den gamle Rays’ osartmn hängande ord, hans
tankspridda förvirrade svar, hans bleka darrande läppar,
hans ohyggliga tillkonstlade grin, då han tillfälligt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free