- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
448

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis uppfattat något af andre löjtnantens infall och
ansåg sällskapstonen fordra ett tecken till
munterhet, gjorde på Adolf det vidrigaste intryck, som
icke försvagades af f. d. studentens vilda, uppsluppna
munterhet. Det röjde sig hos dem begge en
för-tviflan, som endast yppade sig på olika sätt, och
Adolf drack djupt af det eldiga vinet, för att
betvinga den iskalla rysning han kände i kretsen af
dessa nya bekantskaper.

— Hej, garole sjöbjörn, utbrast, då
pokulerin-gen länge fortgått, andre löjtnanten och slog Ruys
pä axeln, — hvad kommer åt dig? År du sömnig?
Vill du icke dricka mera? Du mäste, gubbe.

Ynglingen fyllde åter den gamle flibustierens
bägare.

— Skona honom, sade Adolf med en blick på
Ruys, som sjunkit tillsammans och under ihärdig
tystnad stirrade framför sig. — Han tyckes redan
hafva fått mer än nog.

— Prat, inföll Felix. — Jag känner honom
Han liknar hafvet, som aldrig blir öfverfullt, huru
många strömmar än flöda till detsamma. Drick,
gubbe, och var glad! Vinet gör dig ung, glad,
sprittande, modig . . . vinet gör dig lyckligare än
en gud . . . Men, för fan, ni har rätt: han är sig
icke lik. Det är första gången jag sett den
mannen, duka under i striden med Bacchus.

Ruys öppnade nu läpparne och mumlade:

— Jag kommer ...

— Bra, han bryter sin tystnads insegel och
öppnar sin vältalighets slussar. Fortsätt, gubbe!
Du sade, att du kommer. Det vill väl säga, att
du återkommer till dig sjelf . . .

— Det vill säga, inföll Ruys, i det han
plötsligt rätade sig och såg sig omkring med en fullt
medveten blick, — det vill säga, att jag kommer
till dem, som kalla mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free