- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
450

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innersta, sade Skytte, när Rays gått. — Han tyckes
ha något på sitt samvete , . .

— Han är rusig, svarade Felix kort.

— Och ni... äfven ni, Ligelius, döljer under
ert glada skämt, en afgrand af förtviflan. Yi äro
olyckliga begge, men ni mer äu jag. Låtom oss
klinga för en bättre framtid, för ett lif af bragder
och en ädel död!

—■ En skål för menniskoslägtets förintning!
För verldsbranden! För jordens grusande i atomer I
ropade Ligelius och stötte sin bägare mot Skyttes.

— Jag känner en dragningskraft till er,
Ligelius, fortfor Skytte. — Edra första missöden äro
mig bekanta. Ni är föga äldre än jag, ni är en
bildad man, och våra öden skola måhända länge
blifva gemensamma. Räck mig derför er hand till
vänskap!

— Till kamratlighet, till bistånd i faror,
svarade Ligelius och tryckte hans hand; — men till
vänskap nej! Förvånas icke! Blif icke förolämpad!
Jag skall förklara mig. Ni anser mig olycklig.
Javäl, men hvem bland mensklighetens myriader kan
tala sanning och säga: jag är lycklig? Tillvaro och
olycka äro i längden detsamma. Få äro de
ögonblick, hvilkas fröjd ej blandas med bittra minnen
eller fruktan för framtiden, och sådane ögonblick
äro öfverretningens, icke det friska tillståndets. Jag
kan ej beklaga mig, ty jag har njutit mer än de
flesta. Jag har hört en blyg oskuldsfull flicka
stamma, att hon älskade mig... var det ej ett
ögonblick af sällhet? — och jag har haft en vän ...
0, ni vet ej, hvad vänskap vill säga, ingen, scm
krälar i samhällets myrstack, vet det; roeu
bucca-nieren, som, utan att någonsin få famna en hustru
eller smeka ett barn, ströfvar år från år i Domingos
skogar eller kring Antillernas stränder, underadaglig
strid med naturen, vilddjuren och sina likar . . .
buccanieren, mot hvilken hvarje hand, utom vänneus,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free