- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
455

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häst, svepte sig i en kappa och lemnade för alltid
sina fäders gård.

Allt var i denna stnnd tyst i den ensliga
borgen. Endast den gamle portvaktaren var vaken:
gikt och andra krämpor hindrade honom att njuta
sömnens vederqvickelse. Då hästens steg genljöd
i porthvalfvet, öppnade han dörren till sin lilla
kammare och trädde ut med en lampa i ena
handen och nyckelknippan i den andra.

Hanolyste på ryttarens ansigte och sade:

— Ah, nådig herre, är det verkligen ni?

— Hvartill denna fråga?

— Ert varsel har ofta bedragit mig under de
sista nätterna, herre. Jag har hört slag på porten,
och då jag öppnat den, har jag tyckt mig se er
rida in, men om morgonen fanns ni icke i borgen.

— Du är gammal, skumögd och vidskeplig.
Deraf komma sådane syner. Farväl, gubbe! Din
herre skall hädanefter icke störa din nattfrid.

— Min nattfrid är så ringa, men då jag var
så nng som ni sof jag godt, helst sådana nätter som
denna.

— Du får snart sofva länge nog i grafven.
Farväl, gamle trotjenare!

Sjöviks port stängdes för sista gången bakom
dess siste herre af Drakeslägten.

Drake red bort mot Signildsborg, i början i
sakta mak, derefter raskare, ty han kände en
vindflägt genom regnet och tänkte på Algernon
Sidney, hvars segel den kanske redan fyllde.

Under vägen stannade han vid det ofvan
nämnda torpet, hemtade den af Petrus der i ett öppet
lider qvarlemnade hästen och fortsatte, förande
denne vid tygeln, sin ridt, tilldess han hunnit in i
Signildsborgs allé. Der band han hästarne vid
ett träd och öppnade utan betänkande jerngrinden,
som mellan tvenne Atlasfigurer med himmelsklot
på ana skuldror förde in till den öppna borggården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free