- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
456

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den gamla herregården var försänkt i hvila,
öfverallt mörker och tystnad. Blott från ett af
fönstreu skimrade ljas. Bandhundarne, som mot
natten plägade lössläppas, uppgåfvo ett doft skall
och nalkades hotande den nattlige gästen, men
så-snart de i denne igenkänt en bekant, tystnade de
och återvände till sitt bo.

Drake smög uppför stora trappan, gick med
ljndlösa steg genom en lång, mörk korridor och
stannade vid den sista af dörrarne. Sedan han
funnit låset till densamma, öppnade han den sakta
och trädde in.

En lampa upplyste rummet. Derinne satt en
svartklädd flicka med pannan tryckt mot
fönsterrutan, lyssnande till regnets vemodiga sorl.

Hon spratt till vid dörrens buller, steg upp
och riktade sin mörka, blixtrande blick på gestalten,
som stod framför henne.

1 detta ögonblick hördes från borggården ett
skramlande ljud, som med vissa uppskof
upprepades. Den var tornklockans slag, som förkunnade
midnatten.

— Midnattstimmen! hviskade Drake och
fattade flickans arm. — Kora!

— .Ni är här... och jag besvor er dock att
icke komma, utbrast Maria Skytte och trädde
bäf-vande tillbaka.

— Om du besvurit mig på dina knän, jag
skulle likväl kommit. Maria, jag älskar dig, och
du skall följa mig att dela min lott på det
stormande hafvet. Jag stred nyss, för att vinna en
drottnings krona at dina lockar. Striden är
förlorad: jag är fridlös, med hvarje vindflägt, som förer
regnskuren mot detta fönster, nalkas mina
förföljare. Rom! Ingen tvekan, flicka! Jag känner dig:
du är min tvillingsjäl, och om din qvinliga instinkt
för ett ögoublik besegrat din kraftfulle ande, så
lyder jag blott din inre vilja, då jag nu svär, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free