- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
463

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och gamle Sullivan, mellan hvilka jag nyss delade
vår i allo aktningsvärde, hädangångne vän Ruys*
rika qvarlåtenskap enligt den afiidnes mundtliga ...

Drake gjorde ett tecken af otålighet. Ligelias,
som uppfattade detsamma, lemnade honom och gick,
hvisslande en glad visstump, fram till Skytte, för
att meddela honom sina forhoppningar om en snart
förestående blodig dnst. Men i detta ögonblick
vinkade Drake från den plats, han tagit på enkanon,
Skytte till sig och sade halfhögt, med lugn röst
till denne:

— Vi äro förföljda. Det fartyg, ni ser der,
är Algernon Sidney, Holländaren Vanloos brigg.

— Vänloo?

— Ja, jag har redan sagt er, i hvilket
förhållande den mannen trädt till mig.

— Men hvad har Vadoo med er att göra?
Var han icke er vän och under hela den
sistför-flutna vintern en nästan daglig gäst i ert hus?

— Han har afkastat masken och plötsligt visat
mig en dödsfiendes anlete... men hans
bevekelse-grunder känner jag icke. Må han akta sig! Spelets
utgång är beroende af stridslyckan, och ve honom,
om den vänder sig till min fördel!

— Men hvarför stannar ni icke, utbrast Adolf
häftigt, — och levererar batalj? Denne usling bör
oäpsas. Våra krafter äro väl föga eller intet
underlägsna hans. Låt oss invänta honom!

— Er önskan öfverensstämmer blott alltför
mycket med min egen böjelse; men har ni glömt,
för hvilka mål vi föresatt oss att lefva och verka?
Skola vi, om icke nödvändigheten bjuder det,
uppoffra de ringa krafter, öfver hvilka vi bjuda, i en
strid, genom hvilken vi i händelse af seger blott
vunnit hämd för en enskilt oförrätt?

— Nej, sade Skytte och tryckte Drakes hand,

— ni har rätt.

Drake lemnade sin plats och började promene-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free