- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
471

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Herre, se min rygg, betrakta mina skuldror,
ocb säg, om jag ej hade skäl att göra, hvad jag
gjorde!’

Javanesaren visade på de nakna delarne af sin
kropp. Hans rygg och skuldror voro betäckta af
rysliga sår.

— Så hafva de misshandlat mig, fortfor han. —
De hudflängde mig och ingnedo sand i mina sår .

— Och hvarföre gjorde de detta? frågade
Skytte häftigt.

— Herre, vredgas icke på mig! Jag var deras
slaf och gycklare. Dä vinden var stilla,och
dehvitaan-sigtena, edra likar, ej hade annat att göra än dricka
sitt eldvatten och röka i skuggan af seglet, då
plägade jag dansa för dem och förvrida mitt ansigte
och slå trumma eller blåsa flöjt. Och då vore de
belåtna, skrattade åt mig och sparkade mig endast
stundom. De hade köpt mig, for att jag skulle
roa dem på det sättet, jag var deras gemensamme
slaf och har måst följa dem länge. — Men jag
hade en vän med mig, en trogen vän, som erinrade
mig om den tid, dä menniskohandiaren icke hade
fångat mig, utan då jag fri och lycklig vandrade i
min ös skogar, med min hustru och mina barn...
den vännen var min hund. Men vännen dog för
tvä dagar sedan, de slogo ihjäl honom för mig; jag
blef då både vred och ledsen och ville icke mer
dansa för dem. De slogo mig hårdt med tägänden,
men jag dansade likväl icke. Då bundo de mig och
hudflådde mig, men jag dansade ändå icke. Då
bundo de mig åter och gnedo min sargade rygg
med balast-sand, men det kände jag icke, ty mma
fäders Gud beröfvade mig känseln och besinningen ...
och dansade gjorde jag ändå icke.

— Hvilka nidingar! utbrast Skytte.

— Jag önskade dö, men jag ville också hämnas,
fortfor Javanesaren, och hans blodsprängda ögon
riktades ännu en gång på det holländska fartyget.—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free