- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
486

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver den bana, som ligger framför er; ni har ännu
intet skäl att förtvifla.. ack, lycklig ni!

— Edra råd torde vara välmenta, svarade
Skytte, — men kom ihåg, att jag ej är ett barn!
Låtom oss tala om annat!

— Nej, svarade Ligelius, — ni är det enda
föremål, vid hvilket jag i denna stund är hågad
att fästa mina tankar. Hör derför ännu ett rad!
Afstå från ert öfverspända uppsåt att spela rolen
af en hämnande Försyn, såvida ni ej vill dö
brottsligare än hvarje brottsling, som ni ämnar straffa!
Välj en bana, som ligger inom den menskliga
förmågans område. Begif er till exempel till
Amerika. Der uppvexa nya samhällen i urskogens sköte:
förena er med dem, bygg er ett blockhus, välj en
maka, strid med den vilda naturen och utvidga
odlingen med en ny torfva! Ni har då med ert
fredliga arbete gjort mer för menskligheten, än ni
kan göra med svärdet ...

— Skämtar ni, frågade Adolf, — eller är det
på fullt allvar ni vill uppbygga mig med moraliska
betraktelser? De klinga i er mun rätt besynnerligt.

— Kau väl vara, svarade Ligelius. — Var
emellertid öfvertygad, att jag menar allvar! Det
är ovanligt, men icke destomindre sannt. Jag
känner inom mig, att jag står vid slutstenen af min
bana; då förlorar man hågen för dåligt1 skämt. Ja,
fortfor f. d. studenten, och öfver hans bleka
an-sigte flög en stråle af vemodig glädje, — en aning
säger mig, att mitt lifs elände snart är slutadt.
Jag har ofta sett döden i ögonen, och vida
betänkligare faror, än den som nu väntar oss, har jag
gått till möte, men aldrig har jag kännt denna
lyckliggörande aning förr än nu. Jag får dö i
grannskapet af mitt fädernesland. Kanske skall böljan
kasta mitt lik till dess strand och sålunda
förhjel-pa det till en graf i dess jord. God natt, Skytte!
Oin ui nu föraktar mina ord, sä skall ni dock fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free