- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
503

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mildring i ert öde: den vill, att ert slut skall Blifva
lika skamligt, som er bana varit...

En sjöröfvare vid Sveriges statsroder! Vid
denna tanke känner jag mig försonad med det
medel, jag användt, för att bringa edra planer på skam
och befordra er till välförtjent straff. Detta medel
var det enda. som stod mig till buds, och jag hade
begått ett brott, om jag försakat det: må en annan,
skarpsinnigare än jag, upptäcka ett bättre, tjenligt
att under liknande omständigheter fånga en sådan
man som er och att på samma gång hålla olyckan
inom sådane gränser, att densamme ej drabbar
oskyldiga med den skyldige! Ni var ett farligt
vilddjur, som först måste utdrifvas ur sin kula med
list och sedan nedslås med våld: jägaren får i sådane
fall icke tveka.

— Jag delar fullkomligt er åsigt och har sjelf
lefvat derefter. Må detta vara sagdt, för att
skingra edra samvetsbetänkligheter, ni neophyt af den
helige Loyolas sällskap! Ändamålet helgar medlen:
derom är oss emellan ingen fråga.

— Ja, sade Vanloo, — denna grundsats finna
vi öfverallt tillämpad i naturen och verldsordningen;
den är giltig, men endast för Gud. För oss
menni-skor gäller en annan sats, en erfarenhetsregel,
nämligen den, att stridens vapen betingas af stridens
natur. Det onda väpnar sig med list och våld.
Hvad skulle mensklighetens öde blifva, om den
motsatta principens förkämpar stode vapenlösa? De
måste gripa till samma vapen. Men då segern är
vunnen, kasta de dem med afsky ifrån sig. Genom
jordlifvets dal vandrar ingen, utan att befläckas af
dess stoft...

Jag har nu sagt er, hvad jag velat säga, tilläde
Vanloo. — Ert öde är gifvet. Må ingen fåfäng
förhoppning om jordisk räddning väuda edra tankar
från det mål, på hvilket de nu vid slutstenen af er
bana borde riktas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free