- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
508

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stannade på sin ankarplats, och Algernon Sidney
inlopp ensam i Stockholms hamn.

Till följe af dessa åtgärder hade ännn inte
rykte hunnit spridas, att Adolf Skytte blifvit
funnen å sjöröfvarefärtyget, ännu mindre att han sårad
befann sig i Vanloos hus. För öfrigt hade denne
beslutat att under inga omständigheter till de
svenska auktoriteterna utlemna någon annan af fångarne
än Drake. Fribytarne hade förgripit sig på
holländsk egendom, voro till största delen främmande
undersåter och hade blifvit tagne af ett fartyg under
holländsk kronoflagga: de svenska auktoriteterna hade
på dem intet gällande anspråk. Vanloos afsigt var
att gifva dem pardon, öppna dera utsigt till en ny
lefnadsbana och derigenom, om möjligt, rädda dem
åt en hederlig framtid. —

Vi återvända till Adolf. I det samtal, som
uppstod mellan honom och Yanloo blef nu å ömse
sidor allt, som beträffade Drake och Adolfs vistelse
ombord ä Scylla, förklaradt.

— Er person står nu för mig i ett helt annat
ljus, — sade Adolf derefter, — men hvad skall ni
väl tänka om mig... hvad skall jag tänka om mig
sjelf? Detta samtal ingifver mig icke tröst, utan
fruktan. Ni ser, att ödet neddragit mig djupare och
djupare ... jag förmår ingenting deremot: mina bästa
afsigter afla af sig endast sådane gerningar som
menniskorna måste stämpla såsom brott.

— Den domstol, svarade Vanloo, — som här
har att skipa rättvisa, är lycklig nog att endast
be-höfva se till sjelfanklagarens själstillstånd och
be-vekelsegrunder, för att bedöma halten af hans
gerningar. Ur denna synpunkt är ni rättfärdigad. Minst
skulle det tillkomma mig att bryta stafven öfver
ert hufvud: ty jag står hos er i en stor
tacksamhetsskuld, och roten till er olycka har uppspirat ur
det ädla deltagande, ni hyst för tvenne hjelplösa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free