Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tro, att en större eller mindre del af Sveriges bebyggare
härstamma från invandrare, som, anförde af Oden, skulle
hitkommit omkring 100 år före Kristi födelse, samt att denna
invandring, antingen den nu hitförde en större eller mindre
folkstock, var af den mest ingripande betydelse för vårt lands
odling, så att man med rätta kunde börja vår historia med den
stund, då Oden satte sin fot på svensk grund.
De närmaste källorna för sägnen om Odens invandring
till Skandinavien föreligga i de isländska skrifterna:
Heimskringla och prosaiska Edda. Båda källorna tillhöra med
afseende på tiden ett och samma skede: 1200-talet, och äro
med mer än två århundraden skillda från hedendomens välde
på Island.
Vi skola först taga i betraktande Heimskringlas berättelse.
En flod med namnet Tanakvisl eller Vanakvisl faller ut i
Svarta hafvet. Floden skiljer Asien från Europa. Öster om
Tanakvisl, således i Asien, är ett land, som förr hette
Asaland eller Asaheim, och förnämsta borgen eller staden där i
landet hette Asgard. Det var en stor blotstad, och där bodde
den höfding, som blifvit känd under namnet Oden. Under
honom styrde tolf män, som voro offerföreståndare och
domare. Oden var stor härhöfding och landeröfrare och så
segersäll, att hans män trodde segern osvikligt tillkomma honom.
Lade han handen välsignande på någons hufvud, var denne
viss om framgång; var han frånvarande, men man i nöd och
fara åkallade hans namn, så tyckte man sig deraf få hugnad.
Ofta for han långt bort och var månget halfår på färden.
Under den tiden styrdes riket af hans bröder Vile och Ve.
En gång var han så länge borta, att asarne trodde, att han
aldrig skulle återvända. Då gingo bröderna att ega hans
hustru Frigg. Omsider kom han dock tillbaka och tog då
åter Frigg till sig.
Asarne hade ett grannfolk, som hette vanerna. Oden
hemsökte vanerna med krig, men de försvarade sig tappert.
Sedan man ömsesidigt haft seger och nederlag, ledsnade båda
parterna vid kriget, slöto fred och gåfvo gisslan. Vanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
