Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lydkonungar. Men huru mäktige trojanerna än voro, och huru
tappert de försvarade sig under ledning af Priamus’
dotterson, den väldige hjelten Thor, så dukade de likväl under.
Troja intogs och uppbränndes af grekerna, och Priamus själf
dödades. Af de öfrigblifne trojanerna utvandrade två skaror
åt skillda håll. De torde dessförinnan hafva varit väl
underrättade om främmande länders beskaffenhet, ty Thor, Priamus’
dotterson, hade gjort vidsträckta färder, hvarunder han
bekämpade jättar och odjur. Han hade under sina farder äfven
varit i Norden och der träffat Sibil, den ryktbara spåqvinnan,
och gift sig med henne. Den ena af de trojanska
utvandrareskarorna inskeppade sig under Æneas’ ledning till Italien och
anlade Rom. Den andra, med hvilken följde Thors son
Loride, begaf sig till Asialand, som af en fjällås skiljes från
Tyrkland och af floden Tanais eller Tanakvisl från Europa.
Där anlade de en ny stad, som de kallade Asgard, och
bevarade där de gamla sederna och bruken från Troja.
Fördenskull inrättades i Asgard, likasom i Troja, ett
tolfmannakollegium, hvars medlemmar voro offerföreståndare och
domare. Många århundraden förgingo, utan att de båda
trojannybyggena Rom och Asgard kommo i politisk beröring med
hvarandra, ehuru de båda väl minndes sin härkomst från Troja,
och romarne bildade många af sina inrättningar efter det
gamla moderlandets mönster. Emellertid hade Rom växt upp
till det mäktigaste rike på jorden och sände slutligen sina
härar in i Tyrkland. Då regerade i Asgard en
utomordentligt vis, framsynt och trollkunnig konung vid namn Oden,
som härstammade i tjugonde led från den ofvannämde Thor.
Oden hade fört många lyckliga krig. Det svåraste af dessa
var med ett grannfolk i Asien, hvilket kallades vanerna; men
detta var nu slutadt med förlikning och fred. I Tyrkland,
det gamla moderlandet, hade Oden stora egendomar, som
föllo i romarnes våld. Denna omständighet styrkte honom
i hans beslut att utvandra till det nordliga Europa; den
profetiske ande, som han hade i sig, hade sagt honom, att hans
ättlingar länge skulle blomstra där. Så bröt han då upp med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>